- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
324

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•324

verparet", som det här kallades, var iklädt sin vackra
bröllopsdräkt, hvilken som ett kärt minne förvarats
från den betydelsefulla septemberdagen i svunnen tid.

Gamle häradsdomaren Brus Halfvar höll tal för
de aktade två. Talet hade han inlärt hos klockaren.
På "vädjobanan", som talaren sade, hade brudparet
gått ganska långt tillsammans. De hade pröfvat både
ljuft och ledt, både lust och nöd, men de hade trofast
hjälpt hvarandra att bära bördorna och fröjdats af
hvarandras fröjd. Delad sorg hade blifvit half sorg, och
delad fröjd hade blifvit dubbel fröjd. I sol, i moln, i
tår, i glädje, i höst, i vår hade så varit deras
lefnads-regel. Därför var det dem nu ljuft att se tillbaka,
liksom seglaren med saknad skådar hän till den strand,
där han vistats en längre tid, och där han haft det
kärt och godt. Till sist önskade häradsdomaren, att
"silfret en dag skulle varda guld", men om sådant ej
förunnades de två, tillönskade han dem ett kärt möte
och sammanlefnad i smärtfria land.

Efter talet följde ifrigt pokulerande, och allt så ljöd
från fiolen den muntra "skänklåten". Som vanligt
var denna tid, räckte måltiden flera timmar.
Stämningen blef slutligen ganska hög, och männens
ansikten blossade. De sediga tärnorna höllo sig stilla
och tysta. Dock kredensade de, därtill ifrigt ombedda,
männens dryckesbägare. Detta skedde dock med
mycken måtta.

Vid måltidens slut redo tvänne fantastiskt
utstyrda män in på gården, höllo stilla vid den
grönsmyc-kade "farstukvisten" och uppläste gratulationer för
värden och värdinnan, hvarefter ryttarne, ännu
sittande kvar på hästryggen, fingo del af välfägnaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free