Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•326
Anna att hastigt rycka till och se mot östra horisonten.
En svart molnmassa, mängd med kopparstrimmor, drog
så småningom fram. Det suckade i gårdsplanens höga
aspar, det pustade i luften, och det kändes
beklämmande för gillets muntra folk. Spelmannen, som satt
och stampade med ena foten, svettades svårligen.
Anna blickade först öfver Forsabyn och
Forsabacken och sedan än en gång på de mörka molnen.
Där hemåt var sol, var klart, men här kom storm och
mörker. Hon tog farväl och gick ned till Dalälfven,
hvilkens döfva brus däruppe hörts ljuda öfver fiolens
muntra dalpolska.
I ynglingaskaran var det en, hvilkens mörka ögon
oaflåtligt betraktade Anna. En sällsam
blandning af kärlek och hat gömdes i denna ynglings blick,
hvilken Anna synbarligen undvek. När hon vandrade
ned mot älfven, lämnade äfven den unge mannen —
det var Gryt Halfvar — sina stormiga kamrater och
följde efter. Nere i dalkjusan, där höstens första
vissnade löf nu föllo på stigen, uppnådde han Anna.
Med illa dold ovilja såg flickan upp på Halfvars
af de många "kosornas" innehåll starkt rödbrusiga
ansikte. Men när han, med hvilken hon till och med
var i frändskap, bad henne sitta ned på vägkanten,
vill-for hon hans önskan.
Med en ömhet, som flickan ej tilltrott den
våldsamme mannen, fattade han hennes hand och sade:
— Vill du ej bli min, Anna? Jag har dig kär.
Anna bleknade och såg upp, och hennes barm
häf-des af en suck. Hon kände, att Halfvars mörka själ
behöfde upplysas af kärlekens solstråle, och, under det
hon tankfullt plockade ett knippe blåklockor vid sin fot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
