Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•330
rosen ryckes lös af stormen och kastas upp på
stranden, så låg hon där, men man hade sett hennes
läppar röra sig till en hviskning, och hjärtat slog,
ehuru dess slag voro så matta, att de endast med möda
kunde uppfattas.
När Anna, buren af starka armar, kom upp till
byn, erhöll hon den vård, man var mäktig af. Hit
anlände nu ock hennes fader, hvilken i tjänarens ställe
ämnat hämta sin dotter och på samma gång säga ett
vänligt ord till sin forne "läskamrat" Klipp Olof. Den
stolte, järnhårde Jon grät tårefloder öfver sitt barn,
men hon var sanslös och andades knappt hörbart.
In-gels Jons egoistiska hjärta smälte, som snön smälter
i vårens dag. Det kändes så tungt att mista henne,
den älskliga dottern, som fadern visat sådan hårdhet.
Samvetet vaknade. Den stolte bonden darrade, talte
ömma ord och ropade åter och åter dotterns namn.
Då trädde plötsligt öfver tröskeln en högrest
underofficer, klädd i krigsmannaskrud med
"svärdstecknet" på sitt höghvälfda bröst. Utan att hälsa på de
innevarande störtade furiren Örn — det var nämligen
han — fram till bädden, på hvilken Anna hvilade.
— Anna, min Anna! ropade Erik, som, skyndande
hit till Medväga för att träffa sin väntande mö, fått
reda på det sorgliga attentat, för hvilket hon varit
utsatt.
Flickans barm höjde sig synbart vid Eriks
smärtfulla utrop. Den förolyckade arbetade, det såg man,
för att så att säga, komma åter till de lefvandes land
och till de kära, som hon nog hörde tala
kärleksfulla ord.
Erik böjde sig ned och kysste henne, och krigaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
