Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad Haltniss-Erik fick utstå för sina långbyxor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•340
talas. Eegnet kom däremot från Eriks mor, ehuru
det visst icke var vårens milda ariaregn här heller.
Hon snöt sig i förklädessnibben och sade : — Vet
du af, Erik, att du är född på en fredag! — Nej, det
vet jag ej, sade Erik, men nu börjar jag tro det. Men
inte ska I mor förebrå mig det, ty jag kunde så litet
göra för att få en ändring i detta. Det blef åter
tyst, och Moraklockan pickade så entonigt i vrån. Men
så bröt Erik åter tystnaden. — Vet I, mor, sade han,
något riktigt djupt vatten häromkring? Eriks mor
spratt till. — Du tänker väl inte, genmälte hon, gå
sta och dränka dig midt i smällkalla vintern, Erik?
— Nej, jag mente inte mej själfver, yttrade Erik och
gick in i kåfven och lade sig från alla bekymmer.
Men nästa dag såg den ur frostdimmorna stigande
vintersolen, huru Erik, seende sig försiktigt omkring,
vandrade med något under rocken upp till Hällstasjön,
och här i en åt hästarna upphuggen vak sänkte ban
med tårlösa ögon ned "olyckan", som han i spännet
fört med från Norge.
— Adjöss, adjöss, sade han med energisk ton.
Inga vittnen, utom några i skogsbrynet hoppande
talgoxar, funnos, men när man såg, att "Erik
återvände till sina fäders tro", lyste solen åter ned pfi
hans lefnadsstig.
Fort återvände ej förtroendet för honom, men det
kom dock. Karin, hans väna kulla, blef honom åter
så småningom "hulder och tro", som det heter i
Dalarnas glömda folkvisa, prosten gaf honom en solig
blick, när de unga tu begärde ut "ljusning", och så
dröjde det länge, innan någon "affälling" syntes till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
