Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett fall som blef till upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•345
backstugusittarens son visist kunde få "hjonelag
bygga".
Snart nog syntes tvänne höga granar uppresta
vid Ingeborgs hem, och det betydde, att lysning af
kunnats för dessa två, och såg man upp till skogsbrynet,
så fann man äfven där vid en liten koja tvänne höga,
svajande granar, hvilka, liksom de unga tu, lutade sina
hufvud tillsammans i stormen. Ingeborgs far hade
sändt sina egna drängar att uppsätta dem, och när
Ingeborg såg detta drag af sin far, glimmade en tår
i hennes öga. Hennes och Olofs kärlek hade utjämnat
afståndet mellan skogsbygdens låga hydda och den
burgne bondgården.
Och när den hcmlandsskrudade kyrkbruden, prydd
med guldkrona och krans, stod där framme vid altaret
med sina glittrande brudpigor, när Olof, den reslige
brudgummen, stod där med sina brudsvenner, lutade
gubbarne i numrerade bänkar sina hufvud till
hvarandra och hviskade:
— "Dä’ ä’ int’ alla, som komma sig upp, därför
att de falla ner."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
