- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
355

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3-55

telserna om all denna grymhet läsa, att man ej kunde
förmå barnen att slå den springande, blottade
kamraten. Profossen måste fram och slå. Ett helt år
hvarje söndag måste sedan dessa barn stå på en
särskildt anvisad plats i kyrkan midt för predikstolen,
sedan de någon tid förut i vapenhuset utplanterats med
ris i sina händer. Man var hård i elfte Karls tid!

Man hade, som vi sett, med afsikt lagt bålen i
Mora så, att flammorna skulle synas vida omkring,
men det onda stäfjades ej genom det fasliga straff,
som utgått öfver häxorna. Häxeriet fortfor med
oförminskad kraft i både den sistnämnda socknen och i
Älfdalen, och från Orsa, Ål och Leksand kommo ock
oroande underrättelser, och, så måste dalahöfdingen
Duvall ånyo vända sig till regeringen för att få
för-hållningsorder. I den nya kommissionen, som nu
tillsattes, voro endast tio ledamöter, men prästernas
antal var äfven nu tämligen stort, nämligen fem.
Komministern i Falun, Normoræus, var detta år utnämnd
till kyrkoherde i Mora och jämväl nu en af bisittarne
i domstolen. Ehuru denne prästman var den yngste
i rätten, insåg han, som vi vid skildringen af den förra
kommissionens arbete nämnt, det orimliga och
vidriga uti att låta människor gå till stupstock och bål
för en vidskepelse, i hvilken de rent af i sin
okunnighet plågades och från hvilken de flesta ville, om det
så ock var genom döden, blifva befriade. Herr
Normoræus kunde dock ej för den vidskepelses skull, som
rådde bland kamraterna i domstolen, så högt yttra
sina tankar, som man önskat, men månget godt ord
lade han för de arma anklagade, och man vet om
honom, att han flitigt besökte dem i deras fängelse, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free