- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
365

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•365

den sorgliga förvillelsen, hvilken nu så småningom lade
sig äfven på denna ort.

Länge lefde i Mockfjärd åtskilliga af de äldre,
som varit med till Blåkulla, och ehuru det sades mig,
att de voro mycket förbehållsamma, uppsökte jag dock
en af de gubbar, som stått anklagad inför
domkapitlets kommitté. Den gamle mannen var en stund
mol-tyst, när jag bevekande bad honom tala om något från
sina luftiga färder, och jag tyckte mig se, att ett djupt
svårmod lade sig öfver hans skrynkliga panna. Men
så fick jag veta, att han tillsammans med "de andra",
brukade nattetid samlas i kyrktornet, och att färden
ut i rymden skedde genom torngluggarna. På min
fråga, om de till Blåkulla farna ej saknades i
hemmets bädd, svarade gubben, att det bortförda barnet
och den bortförda hustrun visserligen tycktes ligga
kvar, men det kunde vara "träbessmanet", en
ved-kubbe eller dylikt, som fick föreställa människan, ty
alla häxor hade förmågan att "förvända synen" på
folk. Han omtalade ock för mig, den gamle, att
barnen, som till synes lågo hemma i sin bädd, under
vistelsen borta i Blåkulla voro iskalla, och så var äfven
förhållandet med maken eller makan, hvilkas verkliga
jag voro ute på den mystiska färden. Det var, som
sagdt, ytterst svårt att förmå gubben omtala något om
sina upplefvelser i Blåkulla, dit han ända in i sena
ålderdomen vidhöll sig hafva varit. Jag minnes dock
ännu åtskilligt, som gamlingen med en sällsam, dyster
glöd i sina ögon förmälde.

Den ondes borg var strålande, och tiden här
förgick under muntert festande. Stora bord voro dukade
med allsköns rar mat, men en gång hade ett af bar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free