Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•367
Mycket, som gubben förtäljde, har nu fallit ur
mitt minne, men jag kommer ihåg, att han suckade,
när han omtalade, huru de — således äfven han —
som voro med i detta grufliga mörker, hade en
synnerlig olust att gå till kyrkan, hvilken annars för
dalfolket på denna tid var så kär. "Dä’ va’ liksom dä’
gjort ondt i öron på oss, när dom sjöng psalmen",
skola flera af de smittade och sedan återställda hafva
intygat. Så småningom lade sig äfven denna gång
oväsendet, och något straff fingo ej de i Mockfjärd och
Gagnef anklagade, ehuru dels deras egna bekännelser
och andras anklagelser öfver dem helt och hållet voro
identiska med det, som framkom för den
fruktansvärda kommissionen 1669.
Utan tvifvel var det ett högtidligt ögonblick när
efter förhandlingarnas slut i Mockfjärds kyrka alla de
närvarande — således äfven de 83 anklagade och
vilseledde •—• på prästernas uppmaning uppstodo och sjöngo
Luthers trosstarka psalm:
"Och vore världen än så stor
Och full af mörksens härar,
Dock, när ibland oss Herren bor,
Platt intet oss förfärar.
Världens förste är ju dömd
Och hans kraft är tömd;
Han på ett hufvudhår
Oss skada ej förmår;
Ett ord kan honom fälla."
För detta ord och genom ett återvändande till "den
behagliga Herrens gudstjänst" flydde farsoten och
folkhälsan och lifsmodet återvände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
