Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värken i min själ. Vet du, Sten,» brast han
plötsligt lidelsefullt ut och grep hårdt med sin hand
om vännens arm, »du kanske endast skrattar åt
mig, men ibland känner jag det, som om jag
måste gå under, om jag inte snart rycker mig lös
ur den förstelning som staden och förhållandena
här vill binda mig i.»
»Nej, Karl-Olof, jag skrattar visst inte, och
jag kan väl förstå, att ett naturbarn som du till sist
kan känna det så kallade kulturlifvet nästan som en
tvångströja. Jag har själf haft mina slängar i
samma väg. Men då rymmer jag också kortaste
vägen, som du vet, till mina beteshagar eller
snödrifvor.»
»Kulturlifvet, sade du! Ja, det är just på
den punkten, som striden står oförsonligast. Jag
måste ju ändå säga mig själf — om och om igen
när hembygdsgrillerna anfäktar mig — att här är
jag midt upp i det andliga centrum, jag för mitt
författarskap behöfver, har de rikaste tillfällena
till umgänge med likasinnade och att träda i
kontakt med tidens strömningar. Hittills har också
förnuftet lyckats öfverrösta vildfågelskriken inom
mig, men hur länge det går... ja, det vet jag
inte!»
Hans röst ljöd nu åter dämpad och lugn,
och han strök långsamt askan af sin cigarr mot
randen af porslinskoppen, innan han forsatte:
»Jag har ju också mina besök där hemma i
Dalarna ett par gånger om året, till jul och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
