Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i längden, ett sådant lif som man nu för, midt upp
i storstadens och kulturens så kallade
välsignelser, men också midt upp i dess brutala egoism,
dess bottenlösa elände på djupet! Man blir själf
en sten bland stenarna till sist, om inte något än
värre! Mitt beslut är fattadt: jag reser hem till
Leksand och gubben far, så fort jag kan slita mig
lös, där finns väl alltid någon torfva äfven för
mig att hugga näfvarna i!»
»Karl-Olof, du gör rätt, jag är säker på, att
du gör rätt,» utbrast Sten Stålfelt lifligt. »Jag
skulle bara önska att jag själf kunde få följa dig!»
»Men hvarför inte, Sten — hvilket utmärkt
förslag! — hvarför skulle då också inte du kunna
slå dig ned i Dalarna, åtminstone på försök ett år
eller så! Siljan, må du tro, det skulle vara något
för dig, det enkla okonstlade lifvet där uppe och
alla de måleriska dräkterna, de gamla gårdarna
och sedvänjorna.»
Karl-Olof var nu med ens åter idel lif och
entusiasm, hans ögon lyste och han fattade om
vännens arm med bägge sina händer och
skakade den, som om han på detta sätt handgripligen
ville bibringa honom sin syn på saken.
I sitt innersta kände sig också Sten på ett
förunderligt sätt gripen af den plötsliga tanken
— han hade ju alltid närt en längtan att skåda de
historiskt minnesrika nejderna däruppe, fastän det
hittills icke kommit längre än till obestämda
framtidsplaner — men det roade honom att ej allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
