Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I gästgifvaremor kommer du att få göra
bekantskap med en riktig hedersgumma,» säger
Karl-Olof under vägen. »Det är egentligen en fröken
Bergqvist någonstädes nere ifrån landet, men nu
har hon varit här i många år, ryckt upp och
utvidgat den gamla ruckliga gästgifvaregården,
dragit hit turisttrafiken och regerar som en liten
drottning öfver halfva sta’n. Man och man emellan
kallas hon numera också rätt och slätt med sitt
dopnamn Lovisa, men det är alltid med en
underton af hemlig respekt, som man uttalar det.»
Efter hufvudgatan, mot hvilken samhällets
modernare byggnader, post- och bankkontor samt
åtskilliga butiker vända sina hvitrappade fasader,
omväxlande med gammaldags rödmålade träkåkar
i gröna täppor, ha de nu hunnit mynningen af
den långa björkallén, som från sista gården vid
tullen öfver de öppna gräslindorna leder fram till
tingshuset, gästgifvargården, prästgården och
kyrkan, alla samlade ute på udden vid älfvens flöde
ur Österviken.
Betagen hejdar Sten Stålfelt sina steg. I
jämna, snörräta led på ömse sidor vägen stå de
sällsynt fagra träden, med sina ända från roten
snöhvitt sidenglänsande pelarstammar utan kvist eller
vank, med de luftigt vårgröna kronorna
genomgnistrade af kvällsolens ljusstänk. Något som detta
hade han aldrig föreställt sig! De gamla
lindalléerna på Rörholm, det skånska fädernegodset, ägde
helt visst sitt majestätiska behag, där de samla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
