Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnorna åtskiljs, på olika sidor om de korsande
hufvudgångarna. Männens mörka rockar bilda
allvarliga, kompakta massor, men där
ljusknippena svepa in mellan pelarna på kvinnosidan — dit
också Anna tyst viker af — är det som
solstrålars lek öfver blommande vallmofält.
Sten Stålfelt känner sig underligt värmd af
den ovana gudstjänsten, den kraftiga unisona
sången, den gamle prästens milda stämma, den
andaktsfulla menighetens ro. Barndomsminnen
väckas ur sin slummer, bleknade bilder från flydda
dagar få lif och färg. Han tycker sig åter sitta
vid sin moders sida i den gamla familjebänken i
den skånska landtkyrkan, han känner hennes
varma, mjuka hand om sin egen i ett fast och
tryggande grepp. Och när utgångspsalmen slutligen
ljuder, har han en nästan bestämd förnimmelse
af, att nu spänner kusk-Mats invid kyrkomuren de
ståtliga fuchsarna för det vapenprydda
Rörholmsekipaget, och att han inom få minuter på dess
mjuka fjädrar mellan soliga vångar skall gunga
fram mot fädernehemmets fjärran synliga
bokplantage.
Han kallas åter till verkligheten af Karl-Olof
som hviskande meddelar, att en kyrkvigsel
förestår omedelbart efter högmässan, och föreslår, att
de skola begagna tillfället att bevittna
högtidligheten. En god del af församlingen dröjer också
kvar efter utgångspsalmens slut, man drar sig läng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>