Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga löftena växlas under församlingens andlösa
tystnad, och när sist den skarlakansröda
sidenpällen; uppburen af brudsvennerna, under det
solomstrålade hvalfvet vecklas ut öfver de nyförmäldas
hufvuden, är det som om en flik af själfva kärlekens
himmel öppnade sig och göte sitt
hänryckningsskimmer öfver de bleka unga ansiktena.
När man åter står i det fria, blir det
öfverenskommet, att Karl-Olof omedelbart skall följa
de sina hem — hans resgods får en af drängarna
hämta från gästgifvargården fram på aftonen —
och Sten Stålfelt inbjudes att göra sällskap för att
för dagen bli deras gäst. Borg Olof gör till och
med en oviss liten antydan om, att de nog också
kunde bereda rum för herr artisten, om de bara
vågade sätta i fråga, att han skulle trifvas med
deras stora tarflighet, men Sten afböjer artigt, ehuru
bestämdt, att göra ett sådant besvär och säger sig
vilja återvända till gästgifvargården på kvällen för
att i morgon dag börja spaningarna efter en
varaktigare bostad i Leksandsnoret, som redan tagit
honom fången med sitt brokiga lif.
Som nämndemannen och Anna endast
medfört den lilla enbetskärran med plats för två
personer, besluta sig de unga männen för att till fots
tillryggalägga den en knapp fjärdingsväg långa
vägen till Tibble och Karl-Olofs hem.
Kosan styres nu först genom byn till
kyrkstallarna. Medan fadern och sonen gå före i
betänksamt samspråk om Karl-Olofs framtidsplaner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
