Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kväll vid tiotiden, när han efter dagens
trägna bestyr unnat sig en uppfriskande promenad
till Käringberget och nu återvände till sin enkla
hemlagade tesupé, mötte han just
vid/inkörsgrinden en besynnerlig figur, som ovillkorligen
framkallade kittlingar i smilbanden. På en vinglig
velociped af det omoderna gamla slaget med ett
jättelikt framhjul och en minimal bakdel lik en
släpande känghurusvans satt uppspetad en
gänglig och kutryggig skepnad i hvit bagarmössa, mörk
flaxande skörtrock af Leksandssnitt och ett par
oförtrutet kafvande långben i ullstrumpor af
tvifvelaktig renhet. Den originelle vägfararen hade
så när gjort en öfverhalning i själfva grindhålet,
men lyckades i sista ögonblicket klara svängen och
satt af med en skräll utanför ingången till
bagarstugan.
Sten Stålfelt slog sig i samspråk med den
oförvägne sportsmannen, som befanns vara en uppränd
och linhårig fjortonåring med ett par pigga
tjufpojksögon, välbeställd bagarlärling hos mästaren
i gården. »Bagars Lars» var också hans
gemenliga namn, och han var ingalunda sen att ge besked
både om sin egen unga person och sitt
antediluvianska fortskaffningsmedel.
Saken var nu den, att Bagars Lars, som
dagarna i ända trillade bullar åt de goda Leksandsborna
inne i den kvafva bagarstugan, om kvällarna, när
fritimmen slog, med ens bytte karaktär och iklädde
sig den högre värdigheten af själfetablerad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
