Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
branta strandniporna fram mot älfmynningen. En
sväng om yttersta udden, en blick uppåt kyrkans
hvita kummel på dess krön, och Östervikens breda
vattenstråk öppnar sig för derajs ögon med sitt
stim af tusen små hoppande och korta böljor.
Det blåser frisk nordlig vind, för hvilken ännu
en och annan sliten molntrasa, spillror efter de
senaste dagarnas himmelska sammandrabbningar,
fejas bort öfver det sjumila slagfältet. Trots Annas
protester sveper Sten Stålfelt sin regnkrage om
hennes axlar; för sin egen del vilja de unga
männen icke höra talas om några skyddande
ytterplagg.
I det starka hvita ljus, hvarmed den redan
fullgångna sommardagen öfversvämmar
strändernas fält och byar, sjö, skogar och berg, hela
synviddens tandade ring, framstår hvarje detalj af
den väldiga taflan i nykter skärpa, en smula
kritigt torr och grund i färgen. Minsta hus i
Västanviks och Grytnäs byar kan särskiljas från sina
grannar, som plockade upp på en grön duk ur ett barns
leksaksask, och Siljansnäs kyrka ligger likt ett
stycke kisel vid Björkbergets mossbruna rot, man vet
icke, om på en fjärdingsvägs eller en mils afstånd.
Nu dubbleras Sundsnäs udde, vinden friskar i, och
de små blåa och struttande böljorna lyfta plötsligt
likt en flock fåglar och bestryka med hvita vingar
den fräsande vattenytan. Byrvikens stillnadt glatta
spegel i lä bakom bergryggarna blixtrar fram öfver
den långa flottbron, och strax därefter angöres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
