Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogsångor gifva rik ersättning för hotellkaféets
försakade njutningar. Ännu ha de ett par timmar
på sig före båtens afgång, och de hinna
grundligt beundra både Vasastenen med dess ringsatta
lifvakt af gamle kung Göstas trogna Dalahird
och Hökbergets minnesvård öfver »Svenska
lagfartens fader». Så vika de in på kyrkogården, stafva
igenom de förbleknade grafskrifterna öfver alla
Got-, Gans-, Vipp-, Snis-, Bock- och
Kandersättlingar, som de gamla Rättvikssläkterna med deras
karaktäristiska gårdsnamn här under tidernas lopp
följt till den sista hvilan, och träda genom
murporten vid andra sidan åter ut på udden, där
kyrk-stallarna ligga sammangyttrade mellan
kyrkogårdsmuren, landsvägen och sjön.
I hägn af kyrkans hvita torn med den toppiga
spiran, som leder tanken på Rättvikskvinnornas
lysande lintygsärmar och svarta hättor, trängas
de hundra små timrade kojorna likt en flock
raggigt gråa getter kring vallkullan. Mosskäggiga,
årbrutna, stödjande hvarandra för att icke snubbla
ned för branten, stirra de ut öfver Siljans blåa
vidd med ödsligt tomma ögon, en vilsedrifven och
förstenad hjord från de tusenåriga skogarnas
sagodjup.
Karl-Olof, som är väl förtrogen på stället,
för dem in i en af de äldsta bland stallarna, öfver
hvars låga dörröppning årtalet 1693 ännu synes
inristadt. En grofyxad afbalkning lämnar nätt och
jämnt plats för den enda hästen, som hvarje sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
