Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand till, hejdas, tystnar och dras in i
trollkretsen. Där uppdyker öfverstinnan Brunhjelm med
sin Murre, där skymta flere ansikten af
gästgifvargårdens sommarbefolkning, där kommer Bagars
Lars! i sin långa flaxande rock, ett par, tre flämtande
ungkullor i ljusa hättor. Och Peros Jerker spelar.
Med ögonen slutna, med tätt sammanpressade
läppar, med ett frånvarande, nästan smärtspändt
uttryck öfver det rynkiga ansiktet smeker, pressar
och piskar han tonerna ur den blanknötta gamla
fiolen. Och när han ändtligen bryter af midt
i en melodi med ett kärft disharmoniskt stråk
som af en bristande sträng, stå lyssnarna ännu i
flera sekunder tysta, som kunna de icke med ens
hitta åter till verklighetens mark från drömmens
villande stigar.
Till sist säger dock Martha, som tätt intill Peros
Jerkers knän, med glänsande ögon, i andlös
spänning uppfångat hvarje tonstänk från hans stråke
— hviskar nästan med en klagan:
»Hvad det var vackert, hvad det var underbart
härligt!»
Den gamle spelmannen ger henne en vänligt
förtrolig nick. Men när nu mässingsmusiken borta
ifrån ångbåtsbryggan åter börjar bumla, slänger
han ånyo fiolen under hakan. »Nu ska’ vi också
ha oss en svängom!» Och med kraftigt
klatschande stråk hvirflar han i väg med en äkta gammal
Leksandspolska, som skulle kunna komma de dödas
ben att spritta i sina grafvar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
