Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och underhållande sätt, skulle söka bereda
marken för de större målen: de gamla sedernas,
dräkternas och hemslöjdens återupplifvande,
vördnaden för de historiska minnena, kärleken till hem
och fosterbygd, ett nyktert, sundt och
arbetskraftigt lif, nutidsglädje och framtidshopp!
Den gode Sten, som börjat helt lugnt och
saktfärdigt, har så småningom talat sig i eld och
låga under detta långa anförande, han har
sprungit upp, vandrat fram och åter på den lilla
klippafsatsen, mätt ut de fjärran hägrande framtidssynerna
med breda penseldrag på himlens blåa duk.
Karl-Olof åter sitter andlöst förstummad;
vidgade och lysande följa hans ögon hvarje rörelse
af vännen, suga minsta stafvelse från hans läppar.
Till sist, när Sten har slutat och liksom frågande blir
stående framför honom, reser äfven han sig upp.
Med bägge sina griper han Stens högra hand och
kramar den hårdt. Det är som arbetade något
inom honom, som icke förmår bryta sig ut. Så
kommer det, varmt, skälfvande lågt: »Detta är
storartadt, Sten, helt enkelt genialiskt. Och jag
tackar dig, jag som ju också är en af de unga vid
Siljans strand.»
Men Stens panna är nu åter sval, hans ljusa
blåa blick leende lugn. Han skakar endast
energiskt på hufvudet, lägger Karls-Olofs arm under
sin, och långsamt börja de nedstigandet från
höjden.
Under tiden språka de alltjämt vidare om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
