Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattande till Karl-Olof, som röd och hufvudyr
tumlar ned från den granrisflätade parnassen.
Borta vid långborden i björkdungen öppna
ett par af fröken Lovisas rymligaste vattenkrukor
sina källsprång för de törstande, och rätt som det
är griper Martha guitarren och stämmer upp sina
visor midt i kretsen. Den djupa rösten vacklar
nog en smula vid de första stegen; handen, som
söker strängarna, skälfver sakta vid de inledande
greppen. Men så lyfter hon blicken och se — där
står ju Karl-Olof midt framför henne, åter äro
de två ensamma i hela Leksandsnorets by! En
ljuflig trygghet kväller upp i hennes bröst, stark
och frimodig flödar sången öfver läpparna, och
när »Skjutsgossens» sista käcka fallera klingat
ut öfver åhörarkretsen, blir där en minut så andlöst
tyst, att man tycker sig höra ekot droppa bort i
ett allt aflägsnare fjärran mellan bergens dimblå
skymningsböljor.
Men sedan brister också jublet löst. Mera —
mera! — äflas rösterna omkring henne, pocka,
bönfalla och truga. Stilla leende sitter Martha
midt i bifallsbruset, ännu afsides, ännu vandrande
ensamhetens väg med den ende. Men då lägges
Agnetas hand på hennes arm. »Nej, nu får du
inte trötta dig mer i kväll!» Och Sten skyndar
till, och Peros Jerker kommer i en hast upp på
spelmanspallen och — hej! — surrar »Skaft
Farbrors polska» i väg med sina oemotståndliga
trio-ler.
Siljan, i. — 177 — 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
