Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt bifall mottaget anförande tackade Sten
Stålfelt de unga, som med sin närvaro, sämja och
glädtighet bidragit till lekaftnarnas framgång,
hälsade dem alla välkomna till de föredrag, man
hoppades kunna ordna som en förströelse under de
stundande långa vintermånaderna, och slutade med
ett lefve för »allt gammalt godt, allt ungt och friskt
kring Siljans stränder».
Under denna tid gick borta i Borggården en
ung flicka fram och åter mellan sina dagliga
sysslor och tänkte skiftande tankar.
Han tackade mig, för att jag kom, tänkte hon
om morgonen; kanske han alltså ändå midt i sitt
rika och förnäma lif har inrymt någon vrå åt en
dum liten kulla, som gärna skulle vilja vara den
yttersta af hans tjänstepigor.
Om middagen tänkte hon: Hur kan du
förhäfva dig så? Tror du, att han, den bortskämde
och firade världsmannen och konstnären, ens ett
ögonblick på allvar skulle fråga efter en
obetydlig landtlolla 30m du? Han har ju den andra,
den fina, stolta Stockholmsfröken, som han känt
och lärt beundra, långt, långt innan hans vägar
korsade dina. Henne måste han ju hålla kär,
och de två äro som skapade för hvarandra.
Och när kvällen kom, agade hon sitt hjärta
och bannade det: Hur kan du förnedra dig så?
En fri och hederlig bondedotter af gammal
dalastam höfves ej att tigga vid andras dörrar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
