Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börjar smeka och lugna: »Anna, käraste lilla
syster min, hvarför gråter du då så? Är du ledsen
på mig, säg? Var jag dum, som så bryskt kom
fram med min stora nyhet; borde gått litet
försiktigare till väga. Förlåt, kära systerbarnet mitt...
förlåt...»
Men nu lyfter Anna åter ett ansikte, hvars
ögon stråla sol genom tårregnet, hvars mun ler
och skrattar mellan snyftningarnas dyning. »O,
nej, Karl-Olof, det är bara–––-jag, som är dum!
Hur kan du–––-tänka annat än att jag gläder
mig åt din lycka–––-af hela mitt hjärta tar del
i den. Nu måste du berätta mig allt — hur detta
kommit — och hälsningarna — ty du hade ju
hälsningar också till mig.. ?»
»Ja visst, från både Martha och Agneta och
Sten, men mest från Martha...» Och nu öppnar
han för systern alla sitt hjärtas kamrar, skildrar
med bevingade ord sin unga kärleks historia allt
från dess första upprinnelse i det lyxbrusande
hufvudstadskaféet ända till dess fullbordan under den
gamla prästgårdslindens heligt stilla tempelhvalf.
Han berusar sig af att få nämna och åter nämna
det dyrbara namnet, lättar sig med att afleda sina
beständiga tankars och drömmars uppdämda
känsloråga, lisar sin febereld vid svalkan af systerns
rena deltagande. Men allt detta är för henne,
blott för henne; ännu skall det vara fördoldt för
världen, så vill Martha, så vill han själf ha det.
Agneta endast skall tagas med i förtroendet; kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
