Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vägen. Det är en riktig lisa att få sträcka på
styfnade leder efter det långvariga stillasittandet.
Ännu några språng upp till högsta bastionen —
och ändtligen tillätes Sten att se sig om. Det
mångmila panoramat ligger upprulladt för hans
blickar.
Den väg de nu under timmar tillryggalagt, de
dalgångar de framslingrat, de vattenbäcken de
passerat, de odlingsmarker de genomsträfvat, fält, byar,
skogar, hvarje minut från uppbrottets stund till
ögonblickets nu — allt få de här igen i en plötslig
och förkortad syn, liksom en redan slocknad stjärna
kan lefva upp på nytt, när dess sista glimt öfver
världsrymdens ocean vid jordens kust når fram
till (ett mänskligt öga. På bergens sköld lyftes
hela Leksands bygd upp emot dem, brinnande
och kolnande af höstens ursinnigt gälla eller
falnadt tunga färger, och midt i jätterunden glimma
Limsjöns och Opplimens spegelskärfvor som
tvänne bristande ögon i stel och hvitnad glans.
Det är ett skådespel af en nästan tragisk makt,
med något af ett döds-skris skärande vånda tvärs
igenom färgruset och den solgnistrande
septemberetern, och Sten och Karl-Olof kunna endast
dröjande förmå sig att lämna det för Annas
matsäcksfrukost, som hon under tiden uppdukat på
en närbelägen stenhäll.
Smörgåsarna och de löskokta äggen äro snart
expedierade — Bläsan blir ej heller utan sin
hafre-ranson — och med stärkta lifsandar fortsattes fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
