Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner. Själfva timmarna brändes till stoft i lampans
gula låga, förintades och blefvo borta, utan att
de två vännerna märkte deras flykt. Till sist
stannade dock samtalet af, det blef så underligt tyst
efter den långa, ifriga diskursen, och man hörde
novembervinden bulta med knutna näfvar på
fönsterkarmarna inne i atelierafdelningen. Karl-Olof
gick dit in och spejade genom de svarta rutorna
ut i mörkret.
»Husch, ovädret tar till, snön vräker nu ner
för fulla skoflar. Det blir nog bäst jag bryter upp,
medan jag ännu kan ta mig fram efter vägarna.»
»Ja, men det var ju brefvet från Anna, jag
skulle få höra i kväll,» invände Sten, »det
skänker jag inte efter. Föredraget mitt kan du ju
stoppa på dig och titta igenom hemma. Men låt
mig först få till bästa vår lilla »systers» journaler,
så tar jag sen på mig och följer dig halfvägs.
Jag riktigt längtar efter en dust med den första
vintern.»
Under detta hade Sten tändt den lilla
spritlampan till teköket på serveringsbordet i hörnet,
ty något varmt skulle sannerligen Karl-Olof ha
i sig, innan han släppte ut honom på vägarna en
sådan ruskväderskväll. De nödiga tillbehören,
smör och bröd hämtades från köket, och inom få
minuter var välfägnaden färdig. Och så kom
Annas bref upp ur fickan och blef dessert och
påbröd till den enkla måltiden.
»Ni ville veta, hur jag tillbringar en dag här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
