Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver. Men hon är så tålig och from som ett lam
på slaktbänken, och när hon får en smula luft
mellan anfallen, så hviskar hon bara: »Stackars
lilla syster Anna, kära lilla syster Anna, som skall
ha så mycket elände och besvär för mig gamla
skrälle!» En dag var jag rakt färdig att ta till
lipen, så sliter det en i hjärtat att höra, och jag
måste befalla henne riktigt strängt, att så fick hon
aldrig säga mer.
Den vackra rosen, som jag fick af Sten, när
vi skildes i Rättvik, den gaf jag henne redan första
dagen jag var här, för hon började tala om, att
just sådana röda ljufliga rosor hade di haft, när
hon tjänte ung på prästgården i Sundborn, och
nog skulle Sten förlåta mig, om han hade sett
hur hennes ögon strålade, när hon fick den kära
blomman bredvid sig på nattduksbordet. I många,
många dar stod den där så doftande frisk, det
var riktigt som ett underverk, hur länge den
kunde hålla sig, men till slut blef den ändå vissen och
trött, och då tog jag min gåfva igen och har den
nu i godt förvar i mors psalmbok.
Men jag tappar ju alldeles bort min dag, nu
är det nog middagstid för längesen, och åter får
vi mata våra patienter och göra ren borden och
golfvet, och så kommer den timmen, då de sjuka
får ta emot besök, och då måste man vara särskildt
noga vaksam, att ingen främmande i välmening
smugglar med sig någon olämplig och förbjuden
traktering, och så får man återigen städa och torka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
