Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från några hälft förstummade strängar, blef musik
till allt hvad som följde: den snabba marschen fram
till Mårthans Britas stuga, julklappsutdelningen,
barnens glädjerop, moderns framflämtade
tacksägelser. Som i en dans gick hemfärden; rytmer
och syner lekte för öron och ögon. Och en god
halftimme tidigare, än systern hade väntat
henne, stod hon åter, blossande och ifrig, i dörren
till deras lilla matsal, medan Agneta strax
innanför tröskeln fåfängt sökte undanskymma ett mörkt
och bredbent åbäke bakom sin smala rygg.
Så var då allt uppenbart i ett nu, och med
ett skri af förtjusning kastade hon sig kring systerns
hals. Hennes öra och hjärta hade icke misstagit
sig — det var hennes piano, hennes egen älskade,
efterlängtade taffel, som kommit som julgäst från
den stora bullrande staden till det landtliga
hemmet vid Siljans fjärran strand. Hon måste genast
kärkomna det, först helt stilla, nästan litet tafatt
smeka de gulnade tangenterna, till dess de
upptinades af värmen från hennes händer och hon
riktigt tyckte sig känna, hur blodet så småningom
åter började strömma genom den gamla vännens
stelfrusna lemmar. Då blef det jubel och högtid,
förtrolighet och samklang. Det blef Haydn och
Beethoven, källsprång och stormsus, och till sist
fn allt förlösande, hög och klarnad andakt med
Adams underbara julsång. Och vid sidan satt
Agneta, otröttlig att lyssna, omsnärjd och
förhäxad af minnen och röster; då och då nickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
