Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stubruk. Fackelskenet flackade, rödt och
rökstrimmadt, öfver de bleka fälten på ömse sidor vägen,
och för hvarje träd, hvarje byggnad, som
passerades, jagade fantastiska skuggor som från
mäktiga nattfågelsvingar genom den trånga ljuskretsen.
Underbarast var dock skogen. Här mellan
stammarna hade snön dalat vindlöst och jordrätt,
klädt alla de knotiga furujättarna, de snärta
tallynglingarna, granjungfrurna och de otympliga
små buskpysslingarna i en bisarr maskerad af
yfviga bräm, fotsida kapprockar, ulliga lufvor och
yfverborna plymkammar. Och som nu släden ilade
fram genom dessa sällsamma skaror, slungande
sina eldglimtar djupt in i gömslena för att nästa
sekund belysa en ny kontur, ett nytt perspektiv,
en ny grupp af förbluffande gestaltning, syntes
det slutligen Martha, att hela skogen fick rörelse
och lif, blef till en härmakt af sagornas trollfolk,
som på tassande fötter jagade om kapp med dem
själfva efter den nattliga leden. Helt visst ville
de hejda de oförvägna människokrypen på deras
färd till det kristna templet; nu grepo de efter
dem med spärrade fingrar, lyfte hotfulla armar
högt mot skyn som för att krossande slå till —
då släden i sista ögonblicket åter gled ut på
öppna fältet och Martha, befriad, drog en lättnadens
suck.
På Siljansnäsvägarna var ännu stilla och tyst;
endast i byarna glimmade ljus, där människorna
började rusta sig för ottebesök i den egna socken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
