Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
facklorna, som ^läcktes i drifvan vid
kyrkogårdsmuren. Strax inom grindarna väntade Karl-Olof
och Anna; nämndemannen hade redan gått att söka
sin plats bland de öfriga medlemmarna af
byalaget. Hviskande växlades några själaglada
hälsningar, så vägledde Karl-Olof in i det tindrande
templet, fram till fröken Lovisas förhyrda bänk
i koret, som de erhållit tillstånd att för dagen
disponera.
Nu vet ju enhvar, som någon gång fått
upplefva en julotta i en sådan gammal landtkyrka och
enkannerligen i Leksands minnesrika gudshus på
Siljans tröskelpall, hvilken hemvarm och
andaktsinnerlig stämning, som hvilar däröfver och hvars
liknelse de stora städernas himlastormande
domehvalf aldrig mäkta framkalla. Redan dessa
hundratals små fladdrande ljuslågor, som från enkla
malmkronor, tennstakar och järnhållare hvar för
sig föra en synlig strid med mörkret, skapa ett
strålskimmer af en helt annorledes lefvande anda än
det kalla och suveräna elektriska ljus, som drifvit
alla skuggor på flykten och ensamt behållit
valplatsen. På ömse sidor altargången brinna tvänne
julgranar likt milda stjärnebloss och sprida sin
rökelse af barr- och kåddoft vidt omkring sig.
Och så denna enhetliga församling af högtidsklädd
allmoge, som hufvud vid hufvud, led bakom led
till sista plats fyller bänkkvarteren mellan
pelarstammarna, de djupa läktarna under de låga
korshvalfven — hvilket värdigt allvar öfver männens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
