Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu lyser den blåa punkten med en ädelstens
samlade och stilla sken, närmas, förstoras, blir till ett
öga, som ler, en mun, som hviskar, en famn, som
öppnar sig. Det är Siljan, och många af svanarna
låta sig sjunka till hennes bröst, medan de öfriga
susa vidare.
I Östervikens breda fåra finna de nu en
tryggad hamn, där de gifva sig god ro i dagar och
veckor. Höstskurarna piska, snön kommer och
lindar sina hvita ullbräm kring bergens
kjortelfållar, men de gästvänliga vattnen hållas allt
fortfarande öppna af älfvens strömdrag, och ur de
ångande immorna klämtar hvarje morgon
svanesången som ett spel af melodiskt stämda klockor.
Emellertid lider det mot jul, och
vinterskärpan i luften blir allt hvassare och mera klingande,
nattisen vid strandbräddarna allt tjockare och
hårdare att sönderbråka för de svarta näbbarna och
för älfstråkets sugvagor, som sarga sina frusna
fingrar mot de silfverglittrande skärfvorna. Då
lyfta svanarna en dag från Hjortnäs udde, från
Siljansnäs frostspröda vassruggar, luften fylles af
de hvita vingarnas dån, och med sträckta
hufvuden, med de tvärhuggna stjärtarna styrlikt
bredda draga de konungsliga fåglarna vidare mot söder,
för att efter en kort flykt sänka sig till
vinterkvarter i Insjöns älfhals, där ej ens den barskaste köld
mäktar smida deras element i bojor.
Så en gnistrande stjärnenatt i början af
januari — efter en skymning af glasgrön glans, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
