Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par lättare småberättelser till förströelse och
underhållning.
För att göra tidningen känd i de folklager,
för hvilka den närmast var afsedd, hade man
beslutit att i stor utsträckning kringsända friexemplar
för det första kvartalet, och i hvarje kyrkby från
Gagnef till Orsa voro ombud antagna, som hade
att sörja för den vidare spridningen.
Sten och Karl-Olof medförde själfva från
Falun den del af upplagan, som skulle spridas i
Leksandsbygden. Och när Sten om natten — den
första sedan tvänne veckor, som han åter tillbragte
i sitt dalahem — låg och lyddes till dånet från den
somnande Siljan;hur det än rullade som
kanonskott mellan bergen, än ljommade som af
väldiga klappars slag mot gjuten malm, då syntes det
honom som förebudet till den eld, han själf ville
öppna mot vinterns och mörkrets makter, och
som ett gillande svar från den sjunkna
sagoklockan i djupet.
Det var just en sådan smällkall vinterdag,
då alla trifdes bäst i den varma spiselvrån och
man riktigt gjorde sig god tid att begrunda och
dryfta den nya tidningsuppenbarelsen. Och där
fanns väl knappast den gård vid Siljans strand,
där icke denna dag ord och tankar byttes om
»Viljan» och dess unga redaktörer. Somliga
refvo sig bakom örat eller skakade på hufvudet,
andra nickade ett betänksamt bifall; somliga
kritiserade eller gycklade, andra mente tro på, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
