Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stande söndersplittrats, sitter han stum och orörligt
lutad kvar på sin plats.
Äfven där inne i »lilla blå kammaren»
förblir det till en början andaktstyst, men så
bryter med ens bifallet löst; kyrkoherden,
doktorn och Sten taga upp en frenetisk applåd, och
Martha reser sig långsamt, liksom med möda
vaknande, upp från pianobänken.
Nu är afskedets timme oåterkalleligen
slagen; doktorn skall redan tidigt följande morgon,
långt före dagningen, anträda återresan till Mora,
och Karl-Olof och Sten ha ju en god mils
skidfärd genaste vägen öfver Österviken till
Leksandsnoret.
»Nästa söndag har du mig här igen — om
jag får komma ensam?» hinner Karl-Olof hviska
till Martha, innan de skiljas i gässbustugan.
»Du ensam är mer än allt och alla,» svarar
Martha. »Nu blir hela veckan en enda
längtande ljuflig lördagskväll.»
De fyra herrarna göra sällskap ned till
väg-skedet vid prästgården, där Sten och Karl-Olof
lämna doktorn i kyrkoherdens gästvänliga
omvårdnad och fortsätta ut mot de nattliga vidderna.
Den friska kylan har ytterligare skärpts mot
kvällen, och öfver det snöhöljda landskapet, som
glimmar blekt som en jättelik silfverskål inom en
brädd af malakit, hvälfver sig stjärnhimmelns
gränslösa kupa. Ingenstädes strös världarnas
guldsådd öfver en sammetsmörkare och mera hem-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
