Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudet mot en förhöjning i marken och lyssnar
vid Sten Stålfelts bröst; det häfves sakta, hjärtat
klappar svagt. Gud vare lof; där finns således
ännu en gnista lif!
Bagars Lars drar af sig sin långa skinnpäls,
sveper den väl om den sanslöse och krånglar sig
så åter upp på sin vidunderliga maskin. Det blir
en grotesk ridt genom natten. Aldrig har väl
hans gamla Rosinante så omildt känt husbondens
klackjärn i sina skramlande refben, aldrig ha
pedalernas hasor snurrat lös i så ursinnig takt. Men
framåt bär det; en israggig hvirfvelvind blir helt
uppspelt af det oväntade sällskapet och dansar
bredvid som en gläfsande hund; den gråhvita
vägen durkar baklänges i mörkret; telefonstolpar,
bropelare, trädskelett och husgaflar resa sig som
svarta spöken ur jorden och slukas igen. Framåt
rasslar det, gnisslar det, hviner det. Bravo, gamla
klumphjuling, vördnadsvärda skinnmärr, hvem
skulle ha trott dig om märg och senor till en,
dylik spurt! Men så gäller det ju också ett
vackert hederspris — undsättning, kanske lifvet åt
den hyggliga artisten, som köpt så många vackra
saker ur husbondens museum, som alltid haft ett
vänligt skämt och ett godt ord för både dig och
din herre, och som för öfrigt tänkt, talat och
manat godt för hela Siljans folk!
I bagargården framkallar den nattliga
stafetten en bestört och yrvaken uppståndelse. Från
bagarstugan, där gesällen i natt har vakten vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
