Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett stycke leende och öppen bygd, just där
bergsluttningen häller starkast ned mot Storsjöns
vattenfamn. När man vandrat länge i furudunklet
i ensamma tankar och så med ens ställes inför
en dylik syn, blixtrande af sol och fägring, kan
man nog bli en smula hufvudyr. Så går det ock
med Sonneån. Det är ju Siljan, hans hjärtas
blonda mö, som ler och vinkar honom till mötes, och
en mäktig och obändig glädje brusar upp inom
honom. Han glömmer sin mannatröghet, sin
Morkarlsvärdighet, allt, inför kärestans anblick, och
störtar i språngmarsch utför den blomsterprickade
dälden. Af den breda, lugna ån blir en
skummande fors, ett hvitblommande vattenfall, som är
väl värdt att skåda, om det också ej räknas bland
de stora och beryktade.
Strax ofvanför Sonneforsen, där dess musik
genom år och dag står som en mäktig tonpelare
mellan himmel och jord, ligger Sonnegården, Lars
Sonnes ägande hemman. Det är den fagraste
gården i Hälldals fagra by, och på följande vis
bar det till, att Stockholmsartisten Lars Lindberg
blef dalkarlen och bonden Lars Sonne.
Längst ut på Ladugårdslandet mellan
potatisland, tobaksplantager och ruckliga kojor buktade
sig ännu för ett par, tre decennier tillbaka en smal
och backig utkantsgränd, som bar det betecknande
namnet Oumshornsgatan. Det var innan det
moderna Östermalm med sina palatsrader ryckt fram
ända till exercishedens gräns efter stela och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
