Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forna tjänarinna, kände hans artistiska
utsväfnin-gar inga gränser. Hans skönt bemålade konstverk
blefvo snart till en bytesvara efter hela
Gumshorns-gatan, för att inte räkna den lifliga omsättningen
bland kamraterna i skolan.
Åren gingo, Lasse Lindberg hade gnott
igenom sitt folkskolepensum, »gått fram för
prästen» och börjat hjälpa »gubben» i yrket. Då
kom en dag själfva grosshandlarn från
Malmgården på besök. Han hade genom sin fru fått del af
några af Lasses granna målningar, visat dem för
sin gode vän professorn i konstakademien, som
högeligen förbluffats, och nu gällde ärendet
hvar-ken mer eller mindre, än att han ville ta Lasse
från hyfvelbänken och bekosta hans konstnärliga
utbildning. Snickar Lindberg tyckte det var ett
förbaskadt dumt påhitt, Lasse gapade först som
fallen från skyn, men hoppade sedan högt i
tak, och slutet på det hela blef att grosshandlaren
fick sin vilja fram, liksom alla förmögna
grosshandlare i alla tider.
Lasse Lindberg kom alltså på akademien, blef
snart ett skinande ljus bland sina kamrater, fick
medaljer och stipendier, reste till Paris, till Florens
och Rom och blef en ryktbar konstnär — allt hvad
alla människor så väl känna, att det här på intet vis
behöfver närmare beskrifvas.
Men under alla framgångar, all glans och
ära, allt rese- och arbetslif sutto dock i ett litet
veck af Lars Lindbergs själ några mullkorn kvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
