Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt, hvar de gå fram, mötas de af glada och
förtroliga hälsningar, ty Lars Sonnes gäster och
vänner äro också hela Hälldals vänner och gäster.
Nu tar en sidogata af till höger; mellan nakna
humlegårdsstörar, loglängor och visthus sneddar
den ned för åbädden och slutar plötsligt framför
ett par bjärtgula grindar, Sonnegårdens ryktbara
»solgrindar», som med sitt radielikt utstrålande
spjälverk kring tvänne halfsolar af trä göra
lättfattligt skäl för sitt namn. En linhårig rustibus,
sin pappas afbild och putslustiga diminutiv, rider
grensle på den ena grindhalfvan, som han
energiskt bearbetar med knubbiga barfotahälar, medan
nedanför klänger minsta syster, mammas
utpräglade ättelägg med mörka rundögon och
svartlockig lugg.
»Gull vill opp, Gull vill opp,» gnäller den
lilla, lyft på tå och m;ed sträckta armar. Men
unge herr Bengt vill inte ha något kjoltyg med på
färden, han hugger sporrarna än eftertryckligare
i solhästens sidor och svingar sitt vidjespö, så
det hviner. Hopp, hopp! Aj, nu tog det rätt
öfver Gulls fingertoppar, och ett gallskrik stiger
som en raket mot himmelens sky.
»Det var sköna välkomstfanfarer, ni bjuder
på,» slår nu pappa ner midt i uppträdet. »Se så,
ungar — Bengt! — pallra dig genast ner från
grinden. Du vet ju, att du inte får klänga på
det viset! Och du, min stumpa, hur gick det med
lilla tassen; skall pappa blåsa? Så — nu är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
