Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klunga, vuxen upp ur själfva markens alstrande
sköt. Den egentliga stommen utgöres af tvänne
äldre boningshus, lagda i vinkel mot hvarandra
och af nuvarande ägaren efter familjens och
behofvens tillväxt sammanbyggda, påbyggda och
utvidgade, till dess slutresultatet nu ungefär lika litet
minner om det konstlösa och tarfliga ursprunget,
som det rikt utsydda svartstickshalsklä,
Leksandskullorna bära till helgdagsstass, kan förliknas med
hvardagsdräktens simpla bomullsklut. Genom
detta gradvisa framväxande ur själfva lifvets kraf har
också hela byggnadsverket fått ett tycke af lefvande
organism, af vänligt och gladlynt väsen, som
välkomnande sträcker sina små flyglars och utsprängs
armar, blinkar med sina fönsters klara ögon, ler
och lockar in till sin famn genom rankomspunna
förstukvistar och vidöppna dörrar. Allt från den
mossiga gamla kvarnstenshalfva, som tjänstgör som
yttertrappa, upp till den hvitmurade skorstenens
högsta tegelkrona finns icke en död punkt, icke
en stelnad min, och1 som en enad ton från alla glada
färgers, ,alla skälmska liniers skiftande spel löser
sig, durklingande och ljus mot vattenbrusets
skuggning, det underbara hemmets säregna melodi, en
lofsång till lifvets renaste och fullaste lycka!
Snart äro också Sten och Karl-Olof helt tagna
in under denna visas förtrollning, och likt en dröm
glida minuterna och timmarna, som följa. Är det
verkligen fru Vivi själf, som där kommer dem
till mötes efter sandgången ned till båtbryggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
