Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minut köra nya slädar in genom porten, sälla $ig
nya fotgängare till de redan anlända. Det är
så godt som hela traktens allmoge, män och
kvinnor, gamla och unga, som på väg till kyrkan
möta upp att hedra den aflidna och deltaga i
»utsjungningen». Alla känna de ju flickorna Bure;
alla gömma på minnet af åtminstone en vänlig’
blick, ett soligt leende från henne, som nu ligger
stum och blek därinne; alla dela de uppriktigt
och trohjärtadt Agnetas och Karl-Olofs tunga
sorg.
Emellertid skrider klockan mot nio, och man
måste tänka på slutakten för att i rätt tid kunna
vara framme vid kyrkan, där jordfästningen,
enligt ortens sed, skall försiggå omedelbart före
högmässan. Som det icke finns någon
möjlighet att rymma alla dessa människor inomhus, har
man redt en granrisbädd under den stora linden
ute på gården; dit skall nu den öppna kistan
flyttas för det högtidliga afskedet.
Hins Anders och ytterligare fem af
byamännen, som vidtalats som bärare, följa Agneta genom
salen in i »lilla blå kammaren», där Karl-Olof
spritter upp vid bullret af deras steg och med en
våldsam ansträngning lyckas göra sig till herre öfver
sin smärta. Sakta lyfta de den rosiga kistan på
sina starka armar — fjäderlätt är hon att taga i,
det lilla gudslammet! — den hvita slöjan bredes
gfver det vaxbleka anletet, och så föres Martha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
