Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näfvar; kvinnorna i sina hvitvingade
hufvudkläden, ullbrämade vadmalströjor och vådeldslikt
färgflammande sorgförkläden; småbarnen, här och
hvar strödda, i rosiga hättor och klocklika
gulkoltar. Många, särskildt de unga, bära kransar
och kvastar, konstlösa hembindningar af granbarr,
lingonris och mossa, med torra eterneller
instuckna som färgstänk i det mörkt gröna. Och öfver
hela denna församling, öfver gamla och skrynkliga
drag, öfver unga och finhylta, hvilar en enhetlig
prägel af allvar och tungt majestät likt en
återspegling från själfva det järngrå och låga
vinterfäste, som murar sin krypta ofvan de groftimrade
huslängorna.
Med sänkt hufvud passerar Karl-Olof förbi
leden upp till gruppen af de närmast sörjande
bakom kistans hufvudända. Strax därefter brytes den
andlösa tystnaden af en tveksam intonering till en
psalm, den skälfvande sopranen får understöd af
ett par sträfva basröster, allt flere falla in, och
snart ljuder fulltonig och kraftig den gamla
Wallinska psalmen:
»Så vandra vi all världens väg,
Den ena med den andra ...»
När psalmsången tystnat, dyker en kutryggig
och hvithårig liten gumma fram vid den dödas
hufvudgärd; .det är som om hon stigit upp ur
jorden, ingen har sett någon rörelse i leden, och
så är hon där! Mor Olsos Kirsti har varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
