Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handslag. Det afgörande ordet är visserligen icke
ännu sagdt, men kunde det icke också vara så
godt som öfverflödigt?
Dock nej — icke öfverflödigt! I »lilla
systermors» ögon vill han läsa det, från hennes
läppar vill han taga det, göra det till sitt och bära fram
det för sin älskade: »Nu är du min, och jag är
din, ty vi ha bestått profvet inför den ädlaste
bland mödrar!»
När fru Sigrid och’ Sten med morgonbåten
anlända till Mora Strand, mottagas de på
landningsbryggan af Agneta, som redan dagen förut
kommit till platsen, samt Leonard Vrede, som
eftertryckligt förbehållit sig att få bli deras värd
under Moravistelsen. Anna är vid denna tid så
upptagen af sina patienter och af läkarens
sedvanliga förmiddagsbesök att hon ej kunnat tänka på
att möta vid ångbåten.
Det dröjer dock föga mer än en timme —
använd till en lätt frukost på Vredegården, där
husets värdinna på det älskvärdaste välkomnar dem
— förrän moder och son midt i gassande
middagsvärmen styra färden genom köpingen åt
Ut-melandsvägen och sjukstugan.
Det är inte utan en viss bäfvan i sitt bröst,
som Anna motsett detta första möte med fru
Sigrid. Visserligen har Sten ofta talat om hennes;
mildhet och godhet — och mild och god måste
hon ju vara, den storsinnade och hjärteädle Sten
Stålfelts mor! — men hon är ju dock en hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
