Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag blifvit född på nytt!» försäkrar han med ett
öfvertygande leende.
Här möta alla de unga konstnärsviljorna, som
från akademier och storstadsboulevarder vändt åter
till naturen och slagit upp sina ensliga tält i
hemlandets dalar. Här susa högvallarnas allvarstunga
skogar; här klinga skällor och kula låtar; här
stiga valborgseldarnas bleka offerlågor ur
vårdkasbergens blånande förvårsnatt. Här skratta
spiselglimtar i svartbruna stuguvrår; röda hättor och
hvita tänder lysa. Här enas rörflöjt och tarmsträng,
längtansvisor och polskrytmer till en brusande
symfoni, en enda mäktig lofsång till Siljansbygdens
ära.
Här äro också de mognade och vidtfrejdade
mästarna: Lars Sonne med sin ljusa hemlifskonst,
sina blixtrande uppenbarelser om hvardagstingens
oändliga innehåll och skönhet; Leonard Vrede
med sin suveräna trollkarlsteknik. Ja, framför allt
Brits Leonard, den infödda Morasonen, hela
socknens stolthet och afgudade hederspojke, som
förmåtts att ensam fylla den öfre hallen med en
genialisk sammanfattning af ett världsfamnande
konstnärsskap. Från getarpojkens första färg- och
formdrömmar — den med bärsafter kolorerade bålde
ryttaren, den med täljknifven karfvade träbysten
af gamle byskolmästaren — får man följa hans
utvecklings lejonsprång genom lerans och
bronsens, genom penselns och etsnålens stigande
klarheter ända fram till de senaste verkens monumen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
