Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfvidsmannens bronshand där uppe på krönet
af kullen darrade i sitt örnklogrepp.
Landshöfdingens axelbreda gestalt dyker nu
upp invid stenblocket, som uppbär minnesstoden.
I några varmhjärtade ord, som den kraftiga
stämman svingar ända ut till åhörarnas yttersta leder,
hälsar han Dalaungdomen välkommen på den
helgade mark, där gamle kung Gösta en gång talat
till deras fäder. Älska Sverige i nöd och lust!
— det är läran, som här själfva stenarna predika.
Och med ett lefve för fosterlandet, tusenfaldigadt
af ungdomshären, ändar han det korta anförandet.
Detta är droppen, som kommer den
våldsamt stigande känslofloden att öfversvämma; detta
är gnistan, som tänder hänförelseglöden i flamma.
Man måste brusa ut, man måste gifva elden
andrum, skola icke hjärtana sprängas! Och
förlösningen bor i sången. Befriande hvina
rytmerna, »en dalastorm af lust och fejd», sådan
dalasångaren framför andra gifvit den själ och tunga
i sin stolta Morahymn:
»Vår höfvidsman är käck och ung.
Följ med oss, lyckovind, och sjung
för höfdingen och hären!
Nu leker sommar kring hans stod.
Vi tro, att än vid myr och flod
vår uppbrottssång kan dåna god,
om onda tecken sia.
Blås då på nytt från Mora strand,
du friska nordan, som vårt land
kan rensa och befria!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
