Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla minnen, hur kärt det än är mig. Jag har
nämligen ett särskilt ärende till dig. Jag kommer för att
be om din hjälp.
— I min egenskap av advokat?
— Nej, i egenskap av detektiv.
— Verkligen! Men detektiv är du ju själv i kraft
av ditt ämbete. Varje polisman och icke minst en
länsman måste ju vara det — åtminstone till en viss
grad.
— Ja, däri har du rätt. Men om förmågan inte
räcker till, så måste han söka hjälp eller åtminstone råd
av någon som besitter framstående egenskaper såsom
detektiv. Och så vet jag är fallet med dig. Ditt rykte
i sådant hänseende har trängt ända ned till vår
avlägsna bygd. Själv har jag, om jag nu skall tala om
det, ord om mig att vara en duglig polisman, men jag
har nu fått hand om en sak, som ställer så stora
fordringar på mig, att jag inte kan motsvara dem, det inser
jag allt för väl. Därför kommer jag nu till dig med
anhållan, att du måtte intressera dig för saken. Nog
inser jag, att en så berömd detektiv, som du, måste
taxera sitt arbete och sin tid högre, än vad en fattig
länsman i Småland skulle stå ut med att betala — —
Alf Grane slog ifrån sig med båda händer.
— Kan jag, sade han, göra en god vän en tjänst,
så behöver han inte bekymra sig om kostnaden.
— Nå, nå, låt mig tala till punkt. Du skall då
erfara, att jag i detta fall ingalunda behöver repliera på
gammal vänskap. Saken är nämligen den, att i målet
är inblandad en person, som är allmänt omtyckt i
orten, och några av hans förmögnare vänner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
