Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De misstänkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erfarit på Hasselbacken, och vem vet om det ej kan
löna mödan att ägna aftonen åt honom. Det är det
jag tänker försöka. Där ligger en hel hög tidningar
på bordet. Titta på dem en stund, medan jag går in
i mitt allra heligaste och anlägger krigsmålning.
Länsmannen nickade bifallande och Alf Grane
försvann genom dörren till nästa rum.
Hr Bastman tände en ny cigarr, grep en tidning ur
högen och började läsa. Då han läst en stund hörde
han dörren bakom sig öppnas och vände sig om. Men
så när hade han ramlat av stolen av idel förvåning, ty
framför honom stod en den mest fullfjädrade ligisttyp
han sett under hela sin polisbana. Skulle han tro sina
ögon? Han satt där stum som en fisk och bara
gapade. Men ligisten skrattade av full hals. Då han
skrattat ut, frågade han:
— Känner du inte igen mig, gamle vän?
— Nej, så ta mig attan jag det gör. Är det verkligen
du, Alf? Jag trodde vid hin ondes liktornar, att
det var en av luffarne från Storskogen, som stod livs
levande framför mig.
— Bra att du inte kände igen mig. Då skall inte
varken Labansson eller hans söta pappa göra det, och
därmed är avsikten med förklädnaden vunnen.
Sedan länsmannen stirrat en stund på sin
oigenkännlige vän, sade han:
— Ja, ja, det är inte underligt att ni detektiver så
betydligt överglänsa oss länsmän, då det gäller att
efterspana brott, ty ni förstå konsten att byta om
skinn och uppträda såsom helt andra personer än ni
verkligen äro, och det måste mången gång vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
