Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hos lumphandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska. Beträffande åter den unge Labansson, så
är detta överflödigt, ty han talade en ganska bra
stockholmska.
Efter några beskärmelser över tidens ondska,
yttrande sig däri att tjuvar ville ha lika mycket betalt
för tjuvgods, som vore det ärligt bekommet, återknöt
gubben det av ligistens ankomst avbrutna samtalet
med frågan:
— Vad tror då du?
— Jag tror, att han smitit, svarade unge Labansson
i trovärdig ton.
Tydligen gällde samtalet gubben Appelbloms
mystiska försvinnande.
— Du menar, att han i hemlighet rymt och håller
sig undan.
— Ja, just så menar jag.
— Men varför i all världen skulle den gamle mannen
rymma?
— Du har mjölkat honom för hårt, far, och han fann
det billigare att gömma sig på en plats, där dina krav
inte nå honom, än att leva i Norrekvarn.
— Och så lämnar han efter sig, efter vad du
berättat, ett kassaskåp fullt av pengar och värdepapper.
Det skall du aldrig inbilla mig.
— Varför icke? Därigenom gör han försvinnandet
mera trovärdigt. Och inte behöver han lida brist för
det. Han litar på flickan. Hon är hans enda arvinge
och naturligtvis vet hon, var han finns och kan skicka
honom pengar.
— Du måste gifta dig med flickan...
— Hon vill inte. Och nu äro utsikterna därtill sämre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
