Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I banditernas »slott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke plan utan höjde sig i ganska brant sluttning.
Något tak över denna smala gång fanns icke.
Medan de ännu befunno sig i denna trånga passage,
hörde Ville ett egendomligt, snörvlande ljud, som i den
trånga remnan lät som vrålandet av något okänt
vilddjur.
— Vad i all världen är detta? frågade han sin
ledsagare.
Kniven skrattade.
— Det är Kalle Tång som snarkar. När han inte
har något att göra eller någon håller honom sällskap,
så sover han alltid, och när han sover snarkar han.
Nu gjorde remnan en skarp böjning åt vänster och
med detsamma upphörde sluttningen och golvet blev
plant. Ville fann att de nu befunno sig i en annan
remna, som var betydligt bredare än den sluttande
gången och tyckes gå paralellt med den stora remnan.
Längt borta smalnade den dock betydligt och stängdes
av en bergvägg. Även denna remna saknade tak, men
över den bortre, smalare delen av den hade lagts
trädstockar och över dem ris och torv, varigenom denna del
förvandlades till en grotta, som lämnade gott skydd
emot väderlekens växlingar.
— Som du ser, Ville, sade Kniven, är detta slott lätt att
försvara. Kalle och du och jag skulle gott kunna hålla
stånd en rundlig tid emot länsmannen och allt hans
anhang. Ofvanifrån kan ingen komma hit, ty bergets
övre del är så gott som otillgängligt och i den smala,
branta gången vill jag inte råda någon att passera, om
handfast karlar passa på i kröken.
Ja, Ville måste medgiva att han hade rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
