Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I banditernas »slott»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varnade och kanske rent av avstå från den vid »röda
stenen» avtalade affären. Nej, han måste stanna kvar
till det yttersta för att fullständigt vinna sitt mål. Nu
vore det bäst att göra såsom han för banditerna uppgivit,
nämligen söka att en smula orientera sig i den vilda
och okända skogstrakt, där han befann sig.
Så ungefär tänkte och beslöt han. Och så lämnade
han Vargaklevet och började se sig om i de närmaste
omgivningarna.
Vädret var vackert, luften ljum och solskenet
behagligt efter den långa, obehagliga natten i klyftan.
Det var därför riktigt angenämt att vandra omkring i
denna vilda, obekanta skog. Med välbehag insöp han
den terpentindoftande skogsluften och antecknade
noga i minnet detaljerna av den trakt han genomvandrade.
Så kom han efter en stund till en liten slät, av
hängbjörkar och andra lövträd omkransad hårdvallsäng
mitt i vildmarken, en verkligt leende idyll i skötet
av den något dystra barrskogen. Han tänkte just
slå sig ned i gröngräset för att med ännu större behag
njuta av den lilla ängens skönhet, då han plötsligt
spratt till och hastigt fick helt andra avsikter. Vad
som förorsakade detta var att han inne på ängen såg
tydliga vagnsspår av alldeles samma utseende som
dem han föregående dag förlorat i skogen. Ängen var
något sank och här hade vagnshjulen lämnat mycket
tydliga märken.
Han blev så ivrig, att det hettade i kinderna.
Kastande sig på knä, undersökte han spåret mycket noga.
Ja, intet tvivel vidare! Det var Höka-Månsens stulna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
