Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vid Röda sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underliga mötet, och fröken Lilly måste le åt skottet
efter detektiven.
— Vet du om han lyckats, frågade hon.
— Nej, inte direkt! Jag kommer just från byn,
där jag träffade Bastman. Han berättade att herr
Grane ännu ej låtit höra av sig, sedan han gick till
skogs. Jag ansåg detta oroande, men Bastman
menade tvärt om att det vore ett gott tecken, ty det
bevisade, sade han, att han verkligen kommit i kontakt
med bovarne. — En högst farlig kontakt anser jag.
Tänk, att tillbringa natten tillsamman med dem, som
han sannolikt gjort!
— Ja, herr Grane måtte verkligen vara en ovanligt
modig man, anmärkte hon. Och tillika en skarpsinnig
man. Kan du tänka dig att han vid sitt besök i Norrekvarn
för mig avslöjade något som jag mycket grubblat
över men aldrig kunnat begripa, nämligen orsaken
till varför morbror ville att jag skulle gifta mig med
Labansson, fast jag är övertygad om att han i själ
och hjärta hatade juden.
— Nå?
— Jo, herr Grane sade att där säkerligen fanns en
mörk punkt i morbrors förflutna liv, vilken herrarne
Labansson, far och son, ägde kännedom om och
begagnade för penningutpressning och även såsom tvångsmedel
för det tilltänkta äktenskapet. Ja, herr Grane
gick så långt att han sade sig veta att så förhöll sig.
— Vilka fördömda bovar, utropade herr Mörcke,
röd i ansiktet av vrede och slog handen i det framför
bänken stående bordet, så att ett stort stycke gick av
den murkna skivan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
