Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vid Röda sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men Harald då, utbrast fröken Lilly, du
förgriper dig ju på bybornas kaffebord.
— Förlåt, älskling, men jag blir ursinnig då jag tänker
på att du skulle utgöra valutan i ett så skamligt
köpslående.
— Säg snarare mitt blivande arv. Ty för herr
David Labansson var nog jag en bisak, som olyckligtvis
hängde samman med förmögenheten, men som han
i själva verket föga brydde sig om.
— Hur kunde detektiven veta detta?
— Det är mig obekant. Men då jag sedan för mig
själv övertänkt saken, har jag funnit åtskilligt, som
bestyrker hans påstående. Bland annat hörde jag
ofta morbror, då han trodde sig ensam och obemärkt,
tala för sig själv och svära över — det är hans egna
ord — »de förbannade judarne, som hotade att
alldeles ruinera honom». Vid ett dylikt tillfälle en gång
hörde jag honom säga: »Vad kan jag väl göra? De
ha ju bundit mig till händer och fötter». Från
början tror jag inte att morbror hade något emot dig,
men så en dag kom jag att helt oavsiktligt lyssna till
ett samtal mellan honom och Labansson, och då sade
den senare: »Om du fortsätter att taga emot den där
Mörcke i ditt hus, så är det slut med den vänskapliga
förbindelsen emellan oss, men då får du ock skylla
dig själv för följderna». Kort därefter följde det bryska
portförbudet för dig.
— Ja, ja, älskade, mycket talar för att detektiven har
rätt. Din morbror har legat i händerna på en utpressarliga.
Men vari kan den mörka punkt bestå, som givit
bovarna makt över honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
