Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Graven i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tror jag det, inföll hr Mörcke, att, under det en
plundring försiggår i ens anförtrodda bank, sitta och
spela vira hos inbrottstjuvarnas chef måste gå en
hederlig tjänsteman i magen.
— Emellertid, återtog länsmannen, är det nu slut
med Labansson såsom den nya tidens stöttepinne i
Bringåsa, där han i följd av sina gåpåaretag haft
många beundrare om än icke särdeles många vänner.
— Jag skulle vilja se, inföll Alf Grane, den gamle
Isak, hans fader, då denna jobspost hinner hans öron.
Det blir ett rättvist straff för många kanaljerier och
en välförtjänt hämnd för många fattiga stackare, som
han sugit musten ur likt en giftig spindel och därefter
vräkt ut på den mänskliga sopbacken. Utan tvivel
är han en av Stockholms allra värsta ockrare. Men
den man, vars lik vi nu hålla på att gräva upp, gav
honom nog icke mycket efter, om man får tro dem,
som ännu minnas hans verksamhet där. Men till slut
råkade även han i Isaks klor. Det skulle vara
intressant att veta, vari den hållhake bestod, som gav
gubben Isak Labansson en så stor makt över Appelblom.
— — —
I detta ögonblick ropade fjärdingsmannen, att de
funnit en människokropp.
— Han ligger nedgrävd utan annat omhölje än
kläderna och luktar förskräckligt illa, sade han.
De tre herrarna gingo nu fram till graven. Just då
de kommo fram hade övre delen av det på rygg
liggande liket blottats.
— Det är inte herr Appelblom, skrek fjärdingsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
