Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Graven i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtalade ännu en stund i detta ämne, då ett skarpt
uggleskrik hördes.
— Hm, det var egendomligt, sade skogsförvaltaren,
att ugglan skriker så här dags på dagen.
Alf Grane hade tystnat och lyssnade med spänd
uppmärksamhet till skriet. Då det ånyo upprepades,
svarade han med samma skri, vilket han lyckades
ganska bra efterhärma, om ock icke med samma
mästerskap som Kniven. Och ugglan svarade. Då sade han:
— Låtom oss skynda att dölja oss, ty vi få ett
intressant besök.
De skyndade bort till den smala gångens mynning
och gömde sig bakom ett där framskjutande block.
Snart hördes snabba steg i gången och in trädde
Gunnel i Kärremåla. Hon stannade och tittade sig
omkring men såg ingen. Den bortre delen av klyftan,
som låg under tak och där bäddarne befunno sig, var
dock ganska skum och, övertygad på grund av
ugglans svar om banditernas närvaro, trodde hon att de
ännu höllo till i sina bäddar.
— Ligga ni ännu och dra er, era latmaskar, utropade
hon, tilläggande: Jo, jo, den som har sitt
arbete om natten blir inte morgongirig. Och jag gissar
att ni gjort ett gott kap i natt. Den välsignade
juden brukar ju lägga allting så bra till rätta för er.
Nu kommer jag för att få ett litet stänk av överflödet,
såsom ni lovat. Och det har jag också ärligt
förtjänat genom de tjänster jag gjort er och de
anvisningar jag givit.
— Och det skall du också få, Gunnel, sade herr
Bastman, i det han trädde fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
