Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Silverkvarnens hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Den hängde, svarade fröken Lilly, alltid på
kontoret, men begagnades, så vitt jag vet aldrig, ty ingen
hade något att beställa i det tomma magasinet. Petter
Andersson begärde en gång att få lägga spannmål
där, men det avslogs på det bestämdaste av morbror.
— Ytterligare ett gott bevis för min sats, utropade
Alf Grane, tilläggande: Nu, mina herrar, torde det
vara på tiden att vi begiva oss till kvarnen för att
pröva om verkligheten stämmer överens med min
teori. Får jag be, fröken Sköldberg, om nyckeln till
kvarnmagasinet och att få låna en lykta.
— Nyckeln, utropade länsmannen, nyckeln! Om
Appelblom hade den med sig, då han försvann, hur
kan den då nu hänga i kontoret?
Detta inkast tycktes utöva en förbryllande verkan
på de andra, men Alf Grane skrattade.
— Att nyckeln finnes, sade han, veta vi, ty vi ha
ju redan en gång besökt detta magasin. Men däri
ligger, synes mig, intet märkvärdigt, ty vad hindrar
att Appelblom hade en dubbelnyckel? Ja, försiktigheten
bjöd honom att ha en dylik, ty om den på
kontoret hängande nyckeln till ett obegagnat rum
burit spår av flitigt begagnande, så skulle det kunnat
väcka misstankar.
Då de tre herrarne kommit till kvarnen, sade Alf
Grane:
— Jag tror att vi kunna betydligt förenkla vår
undersökning därigenom att vi inskränka oss uteslutande
till magasinet. Vi böra nämligen besinna att
det hemliga rum, vi söka, härleder sig från
silver-Bengtens tid. Och då var kvarnen ännu i full gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
